komedi,
och begreppet rolig.
Är humor ett inlärt socialt beteende, eller snarare baserat på individuell intuition? Jag skulle nog säga båda, men i så fall vilket, och när?
Är det sant att bara människor skrattar?
Var går gränsen för skrattet; det spontana skrattet, och det utpräglat sociala skrattet?
Vi skrattar inte enbart för nöjes skull. Exempelvis finns det nervösa skrattet.
Vilka filosofer har intresserat sig för humor, och hur?
De senaste filosofiska, sociologiska, allmänvetenskapliga förklaringarna?
Kulturella förklaringar / folkliga förklaringar?
Kan något vara roligt utan att någon skrattar? Hur roligt är det då? Hur graderas rolighet?
Intentionalitet - medveten eller omedveten humor.
Riktning - roligt för alla, eller bara en viss/vissa grupper/personer.
Traditionalism - formella vitsar/visor/buskis etc. vs. nyskapande humor/sjuk humor/monty python/killinggänget/stand-up
Tabuöverskridande = nyskapande?
Avkopplande eller spännande? Båda?
Psykologisk försvarsmekanism?
Politiskt medel?
Man får skämta om politik, får man skämta om religion?
Självhävdelse?
Är många komiker olyckliga?
Vet inte vilken typ av feedback du vill ha, men det finns ju massor av roliga (!) uppslag bland dina punkter att fördjupa sig i. Det lär väl krävas att du smalar av det till någon eller några av frågeställningarna för att kunna gå in på djupet och göra en eventuell studie etc.
SvaraRadera"Roligt utan att någon skrattar" och definitionen på vad som är roligt lät originellt och spännande tycker jag.