komedi,
och begreppet rolig.
Är humor ett inlärt socialt beteende, eller snarare baserat på individuell intuition? Jag skulle nog säga båda, men i så fall vilket, och när?
Är det sant att bara människor skrattar?
Var går gränsen för skrattet; det spontana skrattet, och det utpräglat sociala skrattet?
Vi skrattar inte enbart för nöjes skull. Exempelvis finns det nervösa skrattet.
Vilka filosofer har intresserat sig för humor, och hur?
De senaste filosofiska, sociologiska, allmänvetenskapliga förklaringarna?
Kulturella förklaringar / folkliga förklaringar?
Kan något vara roligt utan att någon skrattar? Hur roligt är det då? Hur graderas rolighet?
Intentionalitet - medveten eller omedveten humor.
Riktning - roligt för alla, eller bara en viss/vissa grupper/personer.
Traditionalism - formella vitsar/visor/buskis etc. vs. nyskapande humor/sjuk humor/monty python/killinggänget/stand-up
Tabuöverskridande = nyskapande?
Avkopplande eller spännande? Båda?
Psykologisk försvarsmekanism?
Politiskt medel?
Man får skämta om politik, får man skämta om religion?
Självhävdelse?
Är många komiker olyckliga?
