måndag 19 september 2011

Uppdateringsfrekvens

Jag kan mycket väl vara en av världens sämsta bloggare. Mitt snitt ligger väl någonstans under ett inlägg per år, då jag skrev en handfull inlägg 2007, sedan några till 2009 och nu skriver jag detta som är det första jag skrivit på två år.
Det ligger i min natur. Jag tenderar att fokusera på en sak intensivt under en kort period för att sedan glömma bort det en längre period, plocka upp det igen och . . . Ja, du fattar mönstret. Frågan är om det är något fel med detta. Anledningen att jag inte skriver här under långa perioder är helt enkelt att jag inte vill. Och jag gör ju det här endast för mitt eget höga nöjes skull.
Inget nöje - inga inlägg. Tack och lov har jag inte en massa followers som får sitta och vänta på inlägg i två år, det vore ett ständigt samvetstörne i sidan.
Klassiskt kidaro är ju även detta, ett självrefererande meta-inlägg. Men, jag gillar't. Nästan lika mycket som jag gillar att ymnigt strö komman här och där i texter, likt Hans och Gretas smulor i skogen. Jag har försökt att lära mig "korrekt" kommatering, men som en sann filosof har jag gradvis övergått till att betvivla den korrekta kommateringens existens, därav citationstecknen. Citationstecken i den här kontexten kallas i filosofiska sammanhang ofta för "scare quotes", vilket jag tycker illustrerar användningsområdet på ett strålande sätt. Även om min kärlek till engelskan har mattats en smula genom åren, så är det väldigt ofta ett exemplariskt praktiskt språk. Inom mitt valda yrke är det ju dessutom huvudspråk. Som yrkesfilosof skriver man, även i Sverige, nästan uteslutande på engelska. För att få så god spridning som möjligt naturligtvis. Jag måste erkänna att jag ser fram mot att få delta i ett seminarium där svenskar sitter och pratar engelska med varann med barnslig iver. Tanken slår mig som ofantligt tilltalande, både komiskt och kosmopolitiskt. "Kosmopolitisk" känns som ett pretto-ord och det är kanske pretentiöst. Men pretentiöst i positiv mening. Ja, jag menar att det finns en positiv mening.
Nog om detta. Faktum är att jag "lider" av sömnlöshet. Här är citationstecknen närmast ironiska, jag lider ju inte alls, utan njuter snarare av den sorts kreativitet som för mig tycks vilja flöda som bäst runt vargatimmen, eller vad det nu kallas. Tre- fyra-blecket på natten/morgonen sisådär. För mig är detta ett slags magic hour när tiden nästan stannar upp ett tag och liksom säger "nu är natten till ända, men innan vi rullar fram morgonens bleka kyla får du lite fri icke-tid att disponera som du vill, ok?". Som jag skrev tidigare inatt:

Tiden är en social/subjektiv konstruktion som ofta upplevs samvariera elastiskt med för subjektet tillfredsställande aktivitet, alternativt brist på sagda aktivitet eller ansträngande/tråkig aktivitet.

Översättning: tiden går fort när man har roligt. Eller snarare, tiden står still när du låter dig själv vara här/nu i högre grad än normalt, och denna intensiva närvaro/härvaro* är för mig en nyckel till kreativitet.

*Jag inbillar mig att jag just uppfann detta ord, men det är säkert hundratals år gammalt.**

Peace out.

**PS. Just det, det var inte jag som uppfann detta ord. Finns t o m en firma som heter Härvaro Företagsutveckling AB som "
erbjuder konsultativa och coachande tjänster inom organisatorisk- och individuell professionell utveckling.". Kul. Inte.