Uppdateringsfrekvens

Jag kan mycket väl vara en av världens sämsta bloggare. Mitt snitt ligger väl någonstans under ett inlägg per år, då jag skrev en handfull inlägg 2007, sedan några till 2009 och nu skriver jag detta som är det första jag skrivit på två år.
Det ligger i min natur. Jag tenderar att fokusera på en sak intensivt under en kort period för att sedan glömma bort det en längre period, plocka upp det igen och . . . Ja, du fattar mönstret. Frågan är om det är något fel med detta. Anledningen att jag inte skriver här under långa perioder är helt enkelt att jag inte vill. Och jag gör ju det här endast för mitt eget höga nöjes skull.
Inget nöje - inga inlägg. Tack och lov har jag inte en massa followers som får sitta och vänta på inlägg i två år, det vore ett ständigt samvetstörne i sidan.
Klassiskt kidaro är ju även detta, ett självrefererande meta-inlägg. Men, jag gillar't. Nästan lika mycket som jag gillar att ymnigt strö komman här och där i texter, likt Hans och Gretas smulor i skogen. Jag har försökt att lära mig "korrekt" kommatering, men som en sann filosof har jag gradvis övergått till att betvivla den korrekta kommateringens existens, därav citationstecknen. Citationstecken i den här kontexten kallas i filosofiska sammanhang ofta för "scare quotes", vilket jag tycker illustrerar användningsområdet på ett strålande sätt. Även om min kärlek till engelskan har mattats en smula genom åren, så är det väldigt ofta ett exemplariskt praktiskt språk. Inom mitt valda yrke är det ju dessutom huvudspråk. Som yrkesfilosof skriver man, även i Sverige, nästan uteslutande på engelska. För att få så god spridning som möjligt naturligtvis. Jag måste erkänna att jag ser fram mot att få delta i ett seminarium där svenskar sitter och pratar engelska med varann med barnslig iver. Tanken slår mig som ofantligt tilltalande, både komiskt och kosmopolitiskt. "Kosmopolitisk" känns som ett pretto-ord och det är kanske pretentiöst. Men pretentiöst i positiv mening. Ja, jag menar att det finns en positiv mening.
Nog om detta. Faktum är att jag "lider" av sömnlöshet. Här är citationstecknen närmast ironiska, jag lider ju inte alls, utan njuter snarare av den sorts kreativitet som för mig tycks vilja flöda som bäst runt vargatimmen, eller vad det nu kallas. Tre- fyra-blecket på natten/morgonen sisådär. För mig är detta ett slags magic hour när tiden nästan stannar upp ett tag och liksom säger "nu är natten till ända, men innan vi rullar fram morgonens bleka kyla får du lite fri icke-tid att disponera som du vill, ok?". Som jag skrev tidigare inatt:

Tiden är en social/subjektiv konstruktion som ofta upplevs samvariera elastiskt med för subjektet tillfredsställande aktivitet, alternativt brist på sagda aktivitet eller ansträngande/tråkig aktivitet.

Översättning: tiden går fort när man har roligt. Eller snarare, tiden står still när du låter dig själv vara här/nu i högre grad än normalt, och denna intensiva närvaro/härvaro* är för mig en nyckel till kreativitet.

*Jag inbillar mig att jag just uppfann detta ord, men det är säkert hundratals år gammalt.**

Peace out.

**PS. Just det, det var inte jag som uppfann detta ord. Finns t o m en firma som heter Härvaro Företagsutveckling AB som "erbjuder konsultativa och coachande tjänster inom organisatorisk- och individuell professionell utveckling.". Kul. Inte.

Nu får ni klara er utan mig.

Så där ja! Då har jag äntligen lämnat mitt livslånga medlemskap i en organisation vars värderingar jag aldrig omhuldat, men som jag ändå blev medlem av automatiskt på min födelsedag. Trots att jag aldrig döpts, konfirmerats, eller trott på övernaturliga väsen, kvarstod jag i kyrkans register som fullvärdig, ehuru en smula oengagerad, medlem i hela trettiofyra år. Denna instutition är nämligen så pass väletablerad i vårt samhälle att det enda sättet att undvika medlemskap och avgifter är att aktivt utträda. Dock krävs inget som helst intresse eller ens medvetenhet för att inträda i kyrkans gemenskap. Det enda som krävs för inträde är att födas som svensk medborgare. Medborgarskap är för övrigt det enda övriga exemplet jag kan erinra mig på denna sorts klubb med automatiskt medlemskap, som dessutom inte kräver något engagemang i framtiden, såvida man inte vill gå ur förstås.

Som ateist, måhända en lat sådan, måste jag säga att det verkligen var på tiden. Jag är otroligt otroende. Förlåt mig, kyrkan, att jag är så otrogen!

Så sant som det är sagt: tror, det gör man i kyrkan.

Bargain shirt

Just got this for next to nothing. Way nice! B-)

PS: Also, I blogged everything apart from this postscript from my phone! :D

Spelling and the Art of Jaw Jutting

Är det bara jag som redan börjat irritera mig på denna film? Eller, inte själva filmen eftersom jag naturligtvis inte sett den ännu, utan på Quentin Tarantinos uttjatat utstuderade "hyllningar" till gamla halvsunkiga videotitlar. I detta fall är det tydligen bokstavligen just titeln han hyllar.

"I only bought it for the title (...)" som han säger i intervjun med dvdforum.nu

OK, så långt bara litet irriterande att han har köpt rättigheterna till en gammal italiensk kultfilm, egentligen bara för den coola titelns skull; för det är en cool titel, inget snack om den saken.
Men det är någonstans här det börjar gå fel. Av någon outgrundlig anledning får Tarantino nu för sig att titeln kanske ändå inte är riktigt så übercool som han skulle vilja. Hur gör man något cool ännu coolare? Jo, man gör som tusentals hippies, hip-hoppare och allmänt illiterata, men ack så coola kids har gjort i decennier - man stavar medvetet fel.

Så lyder min teori om vad som egentligen ligger bakom den fåniga titeln "Inglourious Basterds". Jag kan mycket väl vara fel ute, men helt uppåt väggarna fel tror jag inte jag har.

Titeln var bara ett litet irritationsmoment. Nu har affischerna och övrigt pressmaterial börjat dyka upp överallt
och jag har hittat en klart störigare detalj, nämligen Brad Pitts nya underbett.

Tre frågor:
1. Var kom det ifrån?
2. Hur kan det vara viktigt för karaktären?
3. Är det bara ännu en skojig grej från kuliga Quentin?

Mina svar blir följande:
1. Troligtvis från att Pitt härmade regissörens hakparti på skoj, varpå QT sade "Askul! Kör på det!"
2. Inte på något rimligt sätt alls. Det kommer bara att tjäna som en påminnelse om att QT är en kul kille med självdistans, typ.
3. Precis, fastän inte sådär fantastiskt kul egentligen.

Förövrigt har jag också hört ryktet att Pitts karaktär har en mycket märklig accent vilket, om det visar sig stämma,
rätt garanterat inte kommer hjälpa filmen heller.


Sammanfattningsvis har jag börjat tröttna på filmen redan innan den släpps, och det känns astråkigt.
Jag blir på så dåligt humör att man kan höra mig säga saker som:
"Reservoir Dogs var superb, men senare har Tarantino bara gjort allt sämre filmer".
Sanningen är ju att jag dyrkade denne regissör när jag såg Pulp Fiction två gånger på varandra.
Men det var ju faktiskt femton år sedan. Har han tappat det, eller har jag?

Bifogar en bild på den italienska affischen, som är rättstavad.


PS. När Aftonbladet ger omdömet "Härligt galet tarantinskt" blir jag ännu mindre sugen. Kul dock att de hittade på ett nytt ord.
Mindre kul att det var ogörligt att hitta recensionen utan att betala. Vem betalar för att läsa AB online? Vem?

(Tech.PS: Något har gått snett med formateringen. Hjälp, någon?)

Mind mining my mind's mines?

Heh, the things you think of when you can't sleep, eh? Weirdness abounds.

Apparently, there is such a thing as too much mexican food. I present to you exhibit A: my stomach, presently busy keeping me awake and general havoc-wreaking; and exhibits B, C and D: the chili I made and ate on friday (B), and had again on saturday (C), and finally the tacos/burritos I ingested just a few hours ago (D).

On other news - I have compiled quite a bit of reading material for my astounding project, and I intend to read, if not exactly the entirety, then at least a good chunk-sized portion of it. I have it all printed out and neatly organized, so it really shouldn't present too much of a problem. Really, it shouldn't.

Also, I made quite a fool of myself at Debaser on friday night's sing-along thingy. The strange thing is - I don't mind at all. Hell, I'm even proud of it. Next thing you know I'll be posting videos of myself making a fool of myself on the intertron. Chah, as if!

Also also, I can't seem to make up my mind as to whether to write in english or in swedish, so I'll vary. Deal with it.

Also also also, I'm trying to quit smoking again. Right now I'm writing this postscript having just finished a smoke at 3.30 in the morning. Let's just say it's not going fantastically well. There is definite room for improvement.

Emotional Landscapes

Upplevelse: alldeles nyss började jag gråta litet när jag stod och diskade. Jag skyller på programmet "Sommar" i P1, som jag lyssnar på. Fast det känns ju litet märkligt att en för mig helt okänd kvinna lyckades röra mig till tårar, med en berättelse om hennes passion för den lappländska ödemarken. När sedan Björks "Yoga" började spelas, brast dammen. Sofia, sorry att du missade det. Fast om du var här kanske det inte hade hänt?

Nu ska jag bege mig ut och ner på stan, där jag tänkte skriva ut allt material jag har letat upp på nätet som research för mitt projekt.

... eller inte just nu, men alldeles strax.

Humor, en filosofisk betraktelse. Några frågor, än så länge utan svar

Humor,

komedi,

och begreppet rolig.

Är humor ett inlärt socialt beteende, eller snarare baserat på individuell intuition? Jag skulle nog säga båda, men i så fall vilket, och när?

Är det sant att bara människor skrattar?

Var går gränsen för skrattet; det spontana skrattet, och det utpräglat sociala skrattet?

Vi skrattar inte enbart för nöjes skull. Exempelvis finns det nervösa skrattet.

Vilka filosofer har intresserat sig för humor, och hur?

De senaste filosofiska, sociologiska, allmänvetenskapliga förklaringarna?

Kulturella förklaringar / folkliga förklaringar?

Kan något vara roligt utan att någon skrattar? Hur roligt är det då? Hur graderas rolighet?

Intentionalitet - medveten eller omedveten humor.

Riktning - roligt för alla, eller bara en viss/vissa grupper/personer.

Traditionalism - formella vitsar/visor/buskis etc. vs. nyskapande humor/sjuk humor/monty python/killinggänget/stand-up

Tabuöverskridande = nyskapande?

Avkopplande eller spännande? Båda?

Psykologisk försvarsmekanism?

Politiskt medel?

Man får skämta om politik, får man skämta om religion?

Självhävdelse?

Är många komiker olyckliga?